Att leka med tankar

Jag är en typisk idéspruta. Jag vill mycket och är nyfiken på att prova mig fram. Men ju äldre jag blir desto mer inser jag att jag inte behöver testa alla idéer jag får och att jag inte måste göra allt. Det jag däremot gör är att jag leker med de idéer och tankar jag får.

“Om jag åker på den här resan, hur känns det då?”

“Om jag flyttar till det här huset, hur ser mitt liv utdå?”

“Om jag provar den här idén, vem är jag då?”

0

 

 

 

 

 

 

Och så går jag några dagar och tänker, känner och funderar. Vissa tankar behöver mer tid och andra mindre innan jag vet om det är någonting jag vill gå vidare med, eller om det är något jag ska pausa just nu eller helt hoppa över att gå vidare med. De idéer jag vill gå vidare med och undersöka i praktiken fortsätter jag att leka med i huvudet. För bara för att jag börjar undersöka den praktiska genomförbarheten betyder det ju inte att jag absolut kommer att genomföra det.

Det som är intressant under de här tankelekarna är att se vilka begränsande tankar som dyker upp. Ofta är det något som får mig att känna att “men det här kan jag ju inte göra!”. Att då stanna upp och fråga mig själv “Varför inte?” brukar ge mig svar på vilka begränsande tankar jag ha rom just den här idén.

“Vad ska alla säga?” (Vilka alla?)

“Men det är ju en sån där sak som bara par kan göra!” (Varför det? Vem säger det?)

“Det verkar ju för enkelt!” (Och…?)

När jag har fått syn på mina begränsande tankar är näta steg enkelt: det är att fråga mig själv om jag verkligen vill låta de här rädslorna (som det faktiskt är fråga om) stå emellan mig och min dröm. Är jag beredd att låta “vad alla ska säga” vara viktigare än att jag gör det som innerst inne i mig känns rätt?

Om du vill ha någon att leka med dina tankar tillsammans med eller utforska dina begränsande tankar med är jag gärna ditt bollplank!