Att komma hem

När jag kommer till en punkt där jag hade provat alla vägar jag kunde tänka ut och ingen var rätt väg. När det på riktigt sjunker in att det jag har upprepat så många gånger de senaste sex månaderna – att inte ha en plan är också en plan – faktiskt är på riktigt nu. När jag slutar kämpa. När jag ger upp och överlämnar mig. När jag mjuknar och följer med.  När det enda som finns kvar är tillit. Då öppnar sig dörren för möjligheterna.

IMG_2242

“Den tänkta vägen är just en tänkt väg. Inte nödvändigtvis rätt väg.”

Då kommer telefonsamtalet med frågan som är mer än jag någonsin kunnat drömma om. Och det blir så tydligt och självklart att alla steg på vägen har fört mig till just den här platsen och det här ögonblicket. Alla pusselbitar faller på plats. Händelser får ett sammanhang.

Då hamnar jag på det bästa yogapass jag någonsin varit på. Det är som att komma hem. Det finns inga andra ord. Återigen känslan av att komma hem in i mig själv.  Och jag vet att i augusti börjar jag en yinyogalärarutbildning för just den här läraren. Jag har vetat ett tag nu att jag varit på väg mot en yogalärarutbildning, jag har bara inte vetat vilken. Nu blev det självklart. Yinyogan med sin närvaro och långsamhet. När eleven är redo uppenbarar sig läraren.

Två livsomvälvande händelser inom loppet av två dagar. Vad mer är möjligt?

 

2 comments on “Att komma hemAdd yours →

Comments are closed. You can not add new comments.