Att släppa taget och förlåta

Vi vet så väl att vi mår bra av att förlåta. Att det inte är den vi inte kan förlåta som drabbas om vi inte gör det, utan vi själva. Precis som vi vet att vi behöver släppa taget om vissa människor, saker eller situationer. Vi kan upprepa för oss själva i all oändlighet att vi släpper taget eller förlåter, men så länge vi inte flyttar oss från hjärnan till hjärtat, från tanke till känsla, kan vi varken släppa taget eller förlåta på riktigt.

IMG_1270

Min tro är att det inte går att forcera eller intellektualisera de här processerna. Intentionen att starta processen sätter jag i huvudet. Där inleder jag förlåtelsen. Hur lång tid det tar innan det når hjärtat och känslan kan jag inte veta. När vi är redo är vi redo, och då behöver vi inte fundera på hur det ska gå till. Det bara händer. Precis som med att hitta sitt NEJ. Så istället för att förebrå mig själv för att jag ännu inte förlåtit någon eller att jag fortfarande håller fast vid något jag egentligen vill släppa är jag trygg i vetskapen att när det är dags så är det dags.

Jag tror också att när förlåtelsen är i huvudet och tanken så pratar vi mycket om den, om hur vi har förlåtit och gått vidare. Den dagen känslan når hjärtat finns inget behov kvar att prata och intellektualisera. Vi integrerar det i vårt varande och kan knappt komma ihåg hur det kändes när vi inte hade förlåtit.

Jämför dig inte med någon annan. Lita på att ditt liv utvecklar sig precis så som det ska och att allting sker när det är dags.