Att bli äldre


Uncategorized / Thursday, October 15th, 2015

Nästa år fyller jag 40. Det är en dag jag har längtat efter i flera år, hur konstigt det än kan låta. För varje år som går känns det som om jag växer i mig själv mer och mer. För varje år som går känner jag mig yngre och yngre i själen och sinnet, allteftersom jag släpper föreställningen om hur jag “borde” leva.

Och samtidigt ger kroppen mig påminnelser om att den behöver tas om hand på ett nytt sätt. Långvarig stress, inflammationsskapande mat och undertryckta känslor manifesterar sig i fysiska åkommor. Och för första gången blir jag medveten om min egen dödlighet. Den som jag inte varit i närheten av ens i livets mest dramatiska skeenden: trafikolyckan när jag var 26 (och totalt odödlig) eller blodproppen när jag var 33 (och mer fokuserad på det lilla liv som växte i mig än vad som hände med min kropp). Jag lever med känslan av att min kropp är oberäknelig och att jag inte kan påverka den vad jag än gör. På nätterna drömmer jag om läkarbesök och hur jag får svåra sjukdomsbesked. Och trots att jag vet att det som finns i min kropp inte är dödligt, att det med största sannolikhet läker bort av sig själv, skriker hela min varelse: JAG VILL INTE DÖ NU! Jag vill inte ha kommit så här långt i livet, kämpat och slitit så hårt med mina gamla mönster, lösa upp känsloblockeringar, släppa sorg och ilska utan att få den utdelning och belöning som känns som om den väntar på mig strax runt hörnet.

Tanken på mitt livs ändlighet är svindlande. Samtidigt ger den livet en extra skärpa. Så jag väljer att vara tacksam för skärpan. Och tänker att det ligger mycket i det jag läste i veckan: En dag ska jag dö. Men alla andra dagar ska jag leva.

IMG_3653

Så jag yogar. Dricker mina gröna juicer. Fyller på med kosttillskott. Äter så rent jag bara kan. Inga mjölkprodukter, inget vete, inget socker. Allt för att skapa bästa möjliga jordmån i kroppen. Allt för att ge mig själv minst 40 år till. Minst. Och jag sätter på Aviciis Trouble på högsta volym och sjunger med så högt jag bara kan:

Oh I may not be perfect, but I’m loving this life
Oh I’ve seen trouble more than any man should bare
But I’ve seen enough joy, I’ve had more than my share
I’m still not done, I’m only halfway there
I’m a million miles ahead of where I’m from
But I still have another million miles to go

Så många människor kvar att möta. Så många platser kvar att se. Så mycket kvar att lära och upptäcka. Så många tankar kvar att tänka. Så många samtal kvar att utforska. Så mycket kärlek kvar att ge. Så många dagar kvar att leva.

 

One Reply to “Att bli äldre”

Comments are closed.