Att alla steg på vägen fört mig hit idag

“Händer det att du ångrar dig?” frågade min närmsta vän en dag i höstas. “Händer det att du ångrar beslut du tog eller saker du gjorde eller inte gjorde?”

Det är inte första gången jag får den frågan. När jag utbildade mig till coach fick jag frågan om jag ångrade att jag gick på Handels efter gymnasiet. För att jag 15 år senare ville göra något annat. Och mitt svar är alltid nej. Nej, jag ångrar inget. Jag ångrar inte någon av de vägar jag har gått bara för att jag inte går samma väg hela livet. Jag ångrar inte någon av de relationer jag levt i, bara för att de inte höll hela livet. Jag ångrar inte någon utbildning jag har gått. Jag ångrar inte något av mina jobb, jag hade ångrat mig mer om jag inte hade vågat prova de olika arbeten och arbetsplatser jag har haft. Jag ångrar inte någon av mina många flyttar, för de har gjort att jag har fått bo på många platser. För jag vet att allt jag har gjort har tagit mig hit där jag är idag. Allt jag har lärt mig, alla jag har mött, alla jag har skilts från, alla beslut jag har tagit. Jag hade inte kunnat göra det jag gör nu om jag inte gjort det jag gjorde då. Och jag kan inte ångra att jag inte kom på saker tidigare, bytte bana tidigare, tog beslut tidigare. Jag hade inte kunnat göra det jag gör nu då. Jag vet att allt har skett när det har varit dags. Allt jag har gjort har format mig till den jag är och jag skulle aldrig vilja vara utan det. För då vore jag ju inte jag.

IMG_1047

Visst kan jag önska att jag gjort enskilda saker bättre eller annorlunda. Att jag tänkt efter innan, varit modigare, varit mer varsam eller mer lyhörd. Och samtidigt vet jag att jag gjorde det bästa jag kunde, just då. Att jag lär mig för varje gång och att jag på det sättet kan göra bättre och bättre för varje gång.

“You never talk about your regrets. Don’t you have any?”
“I guess, but I don’t like to call them regrets. I refer to them as wonderings.”
“Wonderings?”
“Because I always wonder what would have happened if things had played out differently. But to name my past decisions ‘mistakes’ or ‘regrets’ seems foolish. If I chose something, it was the right choice at the time. We never purposely make mistakes; we only call them that in hindsight.”
Ur Poetic conversations av Amanda Torroni

För många år sen, när jag fortfarande bodde inne i stan, kunde jag gå på gatorna och titta in genom fönster i de hus jag gick förbi och fundera på hur det skulle kännas att bo där, att leva det livet istället för mitt. Nu förstår jag att det var för att mitt liv fortfarande var tomt och att jag trodde att jag skulle bli hel genom att bli någon annan. När det egentligen var tvärtom, jag behövde möta mig själv och komma hem till mig själv för att bli lycklig i mitt eget liv.