Att kämpa emot – del två

 Så kom jag hit, till Koh Lanta. Som är min plats på jorden. En av dem i alla fall, jag är övertygad om att jag har fler att upptäcka. Och så fort jag var här undrade jag vad jag egentligen höll på med innan jag åkte? Jag älskar ju att vara här och jag älskar att få nörda in mig på yoga, kropp och själ, som är anledningen till att jag är här den här gången: en yinyogalärarutbildning.

  
Men tro inte att motståndet släppte för det! Hela första utbildningsdagen, som också var min första dag här, fortsatte den inre kampen. Jag ville inte vara på utbildningen. Vad skulle jag där att göra – jag har ju redan gått en yinyogautbildning? (Ingen ödmjukhet där, direkt!) Jag längtade till stranden, efter att bada, få massage, återse välbekanta platser. Jag kände mig stressad och spänd och inte ett dugg närvarande.

  
Det tog mig ett dygn att landa i att jag kunde sluta kämpa och bara följa med. Njuta av och suga i mig all kunskap. Och med ens kändes rasterna längre. Stressen försvann. Jag hann allt jag ville göra.

  
I livet, precis som i yinyogan, har vi hela tiden ett val hur vi väljer att möta situationer och positioner: vi kan springa därifrån (fysiskt eller mentalt), stanna och kämpa eller stanna, observera, acceptera, släppa taget. Där i ligger hela skillnaden. Först när vi släpper taget blir förändringen möjlig.