Att livet går i cirklar

Jag tror att vi lever vårt liv i cirklar. Att utvecklingen sker i spiralform. Vi lär oss, utvecklas och förändras. Det känns som om vi är på väg framåt och lämnar allt gammalt bakom oss. Sen en dag känns det som om vi inte har kommit någon vart alls, vi står där och slår huvudet i samma gamla vägg och stångas med samma gamla problem. Men vi är inte alls på samma plats som tidigare, även om det känns så. Vi har tagit oss ett varv runt i spiralen, skalat bort ett lager från den lök som är vi, kommit ett steg närmare kärnan. För varje varv går utvecklingen lite fortare, i takt med att vi kommer längre in i spiralen.

IMG_1007

Jag tror också att vi får samma utmaningar i olika former om och om igen tills vi har lärt oss det vi ska lära oss, så att vi kan släppa taget om våra gamla mönster och gå vidare. Något jag är med om idag river upp gamla sår och visar att det är dags för det här mönstret att komma fram i ljuset och bearbetas för att därefter kunna läka så att jag kan lämna det bakom mig. För min del tar det kortare och kortare tid att få upp ögonen för mina ofunktionella mönster och läroprocessen blir kortare, snabbare och intensivare för varje upplevelse. Det gör också att när jag går in i mina utvecklingsfaser får tiden en annan känsla, en vecka kan kännas som ett halvår, och livet blir otroligt intensivt och färgstarkt. När jag sen kommer till punkten där det känns som om jag slår huvudet i väggen väntar en tid av reflektion och introspektion, där jag smälter upplevelsen, skriver mycket och pratar med dem som står mig allra närmast. När den perioden sedan är slut kan jag vända mig utåt igen och låta livet flöda vidare.

IMG_1015

När jag är i den här processen är min bön: “Klarhet. Att se saker och ting klart och som de är.” Och jag vet att det är en av mina superkrafter, klarsyntheten. Att se igenom människor och deras drivkrafter och ibland dolda agendor, likväl som att se saker ur ett helikopterperspektiv och förstå helheten.